Malmö eller Milano?

Min vän Lorenzo i Milano, professor i rysk litteratur, har nu också fått förmånen att se matcher med sin favoritspelare Zlatan. Han är lika glad som fotbollsspelaren över att denne äntligen hittat hem. Lorenzo spottar och fräser alltid över att detta inte

skedde tidigare, och vem var så dum att ställa sig i vägen för världens bäste fotbollsspelare i världens bästa lag i världens skönaste stad i världens vackraste land. Italienare talar alltid i superlativ, och det är en eftersträvansvärd färdighet att göra reklam för sig själv, att vara diva. Att vara som Zlatan, helt enkelt. Det gläder mig att han hittat tillbaka till den plats där han kan vara sig själv. 

Det finns en del människor i Malmö som trodde och hoppades att Malmö skulle bli Zlatans sista spelplats. Han välkomnades i förskott med en staty, men hela spektaklet visade sig vara ett enda stort missförstånd. Zlatan hatar Malmö, ja Sverige också, för den delen. Han hade inte en tanke på att återvända och glädja malmöiterna med sin fotbollskonst och stjärnglans. Spelarna i Malmö FF drog nog också en lättnadens suck över att Han inte kom tillbaka. Hatet växte till ett crescendo när det blev känt att Zlatan köpt in sig i ett stockholmslag, men det var bara ytterligare en misslyckad affär signerad frun i huset, som tydligen har fritidsproblem. Men det ömsesidiga hatet ligger djupare än så, där publiken inte förstår att Zlatan är och förblir en främling, precis som alla andra främlingar i staden. De sätter sig på lågkostnadsflyget och flyger hem så fort tillfälle ges, de bygger hotell i hemlandet för svenska bolån och socialbidrag, de återser sitt älskade Belgrad, Bagdad eller Teheran varje sommar, ja de förenas med familj, släkt och vänner i Afghanistan så snart det vankas bröllop eller annat trevligt. Allt medan de "etniska svenskarna" med bävan frågar om de trivs i Sverige och Malmö. Svaret är självklart men får inte uttalas, för då spricker myten. "Etniska svenskar" och malmöiter sprungna ur den skånska myllan tror att kärlek kan köpas för pengar, att Zlatan far till Milano för pengarnas skull, men så är inte fallet. Om Zlatan hade varit lika älskad i Malmö som i Milano, eller lika hatad i Milano som i Malmö, hade han kommit hem till Malmö.

När dessa rader skrivs, faller statyn. Den som inte finner sig i kollektivets regler och bestämmelser för uppförande, måste nedbringas. Det kollektivistiska samhället kan inte tåla individer, som inte fogar sig. Den som vågar sticka ut hakan, sågas vid fotknölarna. Om han så heter Zlatan.