Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Historiens list

För 75 år sedan exploderade de första och hittills enda atombomberna. De hade ingen militär mening och var enbart avsedda som startskott i det som skulle komma att kallas kalla kriget. Bomberna blev också

signalen för USAs inträde i världspolitiken med dunder och brak, från en ganska undanskymd position i historiens skugga. Den här perioden är nästan exakt lika lång som den Ryssland upplevde under sitt sovjetiska 1900-tal, och det är för en historiker en igenkännande upplevelse att observera hur sådana konjunkturer uppstår, upplevs som eviga och sedan förfaller enligt samma mönster med den politiska ledningens gamla gubbar i närapå demens, vilka fattar det ena galna beslutet efter det andra och driver landet mot konjunkturens slut. Av dessa gubbar får den siste nästan alltid skulden, men det är en synvilla, eftersom företrädarna var tydligt retarderade intellektuellt. Deras historiska roll var att representera en stormakt i fritt fall, och den enda bedrift de kan räkna med är att inte gå i graven i ett krig. Ryssland lyckades den här gången undgå både krig och inbördeskrig, medan USA satte världen i brand, särskilt under Fredspristagarens regim, under sitt fall. Både Gorbatjov och Obama borde få varsin staty i fiendeland för sina tokigheter mot det egna landet när det gäller den geopolitiska kampen, medan Trump och Jeltsin kommer att gå till historien som landets sämsta företrädare och förfallets upphovsmän hos det egna folket.

    De som identifierade sig själva och historiens mening med USA, gjorde samma misstag som frankofierade ryssar under 1800-talet och germanofila svenskar före den amerikanska konjunkturen. Det skrivs nu hejvilt om världens förlorade ideal och förebildens förfall, men det är bara spöken i hjärnan. Konjunkturerna växlar, men den långa, varaktiga historien går hela tiden in i nästa sekel. 

    I starten av den nya konjunkturen har Ryssland tagit ledningen, och Europa har fått en chans att hänga på. Men Europa har under kalla kriget lyckats glömma inte bara atombomberna, utan också kriget, samt det faktum att Ryssland är Europas största land. Men USA gör nu allt för att påminna Europa om detta faktum genom att öka förtrycket och stärka ockupationen av Europa, och häri ligger kontinentens chans. För att denna chans skall förverkligas krävs två saker: historiens och minnets återvaknande, och att ryssarnas försprång inte blir för stort. Europa måste kapa banden med det historielösa USA, där ingen skolelev vet något om atombomberna, och återknyta banden med Ryssland. Det finns en risk att det redan är försent för det andra momentet, eftersom det finns en hel del ryssar, ja också jag, som vill se Ryssland som en egen civilisation, inte ett land. Både Solzjenitsyn och Putin är av denna åsikt, och de har fog för den, eftersom dagens Ryssland håller på att bygga en mönsterstat för sina medborgare. Om denna linje segrar, blir Europas enda alternativ att uppfatta Ryssland som det nya idealet att efterlikna, vilket inte skulle vara fy skam. 

    På atombombernas årsdag briserade en virusbomb i Ryssland, så betecknande för denna nya  konjunktur vi går in i att kalla krigets överlevare inte vill eller kan tro det är sant. Ryssland kommer att rädda världen från en smitta, som nu tagit ungefär lika många liv i USA som atombomberna över Japan. Det får vi kalla historiens list.

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök