Hunger

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad måndag, 05 juni 2023 09:00

Skriven av Stefan Gehander

I tio år har ukrainska ryssar i sydöstra Ukraina 2014 varit utan el och vatten efter alla terrorbombningar från Västerlandet. De kommunala avgifterna har sedan 1991 och särskilt sedan 2014 stigit

till samma höjder som de västerländska raketerna. Gemene man har inte betalt för värme och varmvatten sedan 1991, och i ännu högre grad sedan 2014. I gengäld har den ukrainska staten avskaffat pensioner i sydöstra delen av Ukraina 2014 och monterat ner, alltså privatiserat skola och sjukvård, vilket raserat ett folks bildningsnivå och hälsa till EU-nivå i stil med hela utvecklingen i Västerlandet. De som nu kommer till sjukhuset i Mariupol eller de många lokalsjukhus som redan står färdiga i sydvästra Ryssland, fd Ukraina 2014, förstår först inte att det är ett sjukhus. Den välfärd som utlovades av EU enligt avtalet som ledde till statskuppen byggs nu av Ryssland.

Vattenledningssystemet i Donetsk börjar nu komma igång, så att folk kan tvätta och tvätta sig varje dag, för att inte tala om att de intorkade åkrarna nu kan odlas. Det är i dessa trakter, Novorossija, ett nytt Ryssland kommer att byggas. Ryssland, som redan försörjer halva världen, kommer att fördubbla spannmålsproduktionen när den ukrainska regionen återförenas med sin ryska kultur. 

Inte en dag har barnen, ja ingen vuxen heller, gått hungriga i numera sydvästra Ryssland. Varken kriget eller blockaden av de ryska handelslinjerna, inte heller EUs stöld av spannmål och konstgödsel från Ukraina och Ryssland, har hindrat sydvästra Ryssland att äta sig mätta varje dag under de senaste tio åren. Men avsikten i Västerlandet var att människor med ryskt blod skulle plågas, lida och förintas, enligt uttalanden från snart nog alla EU-funktionärer och västerländska politiker, en politik som snabbt fick helhjärtat stöd i befolkningarna, som strödde den blågula flaggan över alla sociala media och minsta lilla rådhus i landet. Så föds totalitära rörelser. När ondska samlar folket, har något gått galet. 

Men i Sverige verkar det som om ondskan börjar kosta på, för det sägs att svenska barn och pensionärer går hungriga, medan sopbergen minskar i medelklassen, som är de som finansierar stridsvagnar och kanoner till Ukraina. En och annan påstår att folk bara är dumma i huvudet, eftersom lösningen är att äta mindre men klokt, till exempel gröt och soppa, som än så länge inte kostar skjortan. Råden är desamma som de som utfärdas av myndigheterna vid energibrist, nämligen att folk borde tåla mer skit, när nu kriget mot Ryssland så kräver. 

En annan utväg ur det nygamla dilemmat är att påstå att den som säger sig vara hungrig i Sverige, aldrig har varit i Somalia eller numera sydvästra Ryssland. Det är rasfysiologi. Men i själva verket är detta den västerländska sociologins senaste rön, som säger att "ett svenskt barn inte upplever samma näringsbrist som ett somaliskt barn". Det främmande barnets etnicitet kan fritt bytas ut, till exempel mot ukrainska barn, ja enligt den officiella propagandan också mot ryska barn. "Vi har det bra ändå", brukade min mor säga mot slutet, trots att pengarna som fattigpensionär bara räckte i två veckor. Det lilla ordet "ändå" är nyckeln. 

Mor menade alltså att även de som hungrar kan ha det bra. Därmed ansluter hon sig till rasfysiologin, som också menar att hunger är relativt, vilket i sin tur ger att även de som är välbeställda kan och vill känna hunger. Askes har genom historien varit ett tecken på helighet, förutom i den ryska kristendomen, där helgonen betonar vikten av bröd och krig. De som delar med sig av sitt bröd och strider för den ryska tron är de främsta helgonen. 

Så påståendet att hunger har med huvudet att göra, stämmer nog. Svenska föräldrar som förtvivlat ropar Vi ska äta snart, när barnen samlas runt min uteplats för saft och bullar, vet att de utsätter sitt barn för hungerns plågor och tror att de gör rätt, föräldrarna som fanatiskt angriper dagis för seden att bjuda på ikea-glass på födelsedagar och lyckas i sitt uppsåt att förbjuda läckerheten, är inte bara dumma i huvudet. De har också införlivat en tro, en ideologi, som gör hunger till en helig bedrift. Samma föräldrar kommer med listor till dagis på vad deras barn skall äta och vad denna institution är skyldig att tillhandahålla i matväg. Mat är makt.

Mat som makt har ingenting med fattigdom att göra, häri ligger missuppfattningen. Kriget mot Ryssland visar med all önskvärd tydlighet att hunger är ett kulturellt val, där vi som angripare drabbas av hunger, medan barnen samlar ved och gamla tanter lagar näringsriktig och mättande mat på gatan i numera sydvästra Ryssland under tio år till alla på gården. De delar brödet och strider för sin tro. För tron att brödet skall delas och angrepp slås tillbaka. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!