Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Ukrainisering, eller Fisken ruttnar från huvudet

Sveriges kommuner har inlett en derussifiering av samhället genom att i policydokument förbjuda alla ryska inslag i upphandlingar av uppdrag. Svenska företag, som vill utföra kommunala uppdrag, måste

se till att företaget inte har anställda som är eller har varit ryska medborgare, har ryska bekanta eller släktingar, eller talar ryska, eller på något annat sätt har rysk anknytning. Hitler kallade det Berufsverbot, alltså yrkes- eller arbetsförbud. Det står inte klart om förbudet gäller ukrainare, som ju talar ryska, några som andraspråk, de flesta som förstaspråk. Det är inte heller klart om förbudet gäller den ukrainska presidentfrun, som inte kan ukrainska, bara talar ryska och har ryskt pass. Ja, eller någon annan i den ryska civilisationen med ryskt pass, men med en helt annan identitet än den ryska. 

När staten tar över allt, vad vi får göra, tänka och säga och motiverar det på etniska grunder, har vi fascism. När staten tar över och dessutom menar att allt och alla skall tjäna staten mot fienden, har vi fascism, eftersom meningen med staten är den omvända, nämligen att tjäna medborgarna. När staten dessutom tjänar dem som inte är medborgare, har vi något som jag inte ens vet vad det skall kallas. Tydligast är detta fenomen i Ukraina. Det märkliga är att Sovjetunionen var en stat, som tjänade alla medborgare och medlöpare i Västerlandet, och tog alla resurser ur Ryssland, där ryssarna stod i kö för bröd. Ryssland var inte för ryssar, staten tjänade andra syften. Rysk patriotism var till och med förbjuden, förutom när Stalin behövde rysk anda under kriget.  

Den europeisering som skulle följa av den kulturella och sedan militära invasionen av Ukraina har fått den oväntade egenheten att bli till sin motsats. Ukraina härjar över hela världen, och den demente presidenten är helt besatt av fenomenet, liksom den ukrainske presidenten är förhäxad av den nya makten. Makten är ny i den meningen att det inte sedan romartid har utvecklats en sådan radikalisering av principen Dividere et impere. 

I svenska statligt styrda media publiceras snyft- och solskenshistorier, som har författats och redigerats helt enligt ukrainiseringens nya principer. Lögn och fejk är väl inget nytt i historien, men det nya är att ingen vågar avslöja bluffen eller berätta samma historia ur en annan synvinkel. Gemene man ser inte så sällan vad som pågår, men ingen på den nivå som medför auktoritet är redo att tala sanning, de är till och med redo att sprida och fördjupa lögnerna. En rättsläkare i Sverige uttalar sig om händelser i Ryssland, istället för att berätta om utredningar om bombattentat, skjutningar och bestialiska mord bland ungdomar i hemlandet. Ukrainisering är när du självmant raserar din auktoritet för att avleda uppmärksamhet från dig själv. Denna radikala söndringsprincip har förnyats i Ukraina på det sättet att läkaren nu lugnt kan gå vidare i befordringstrappan. Du kan och måste tala om Ryssland för att ha en chans. 

Svenska statliga media berättar solskenshistorien om skolflickorna som blivit vänner genom att den svenska flickan lär sig ukrainska samtidigt som hon lär ut svenska till den ukrainska flickan. I lektionsavsnittet talas - ryska. Den ukrainska flickan förstår inte ukrainska, läraren lär ut ryska ord, och säger att det ryska ordet för cykel är ukrainska, vilket är fel. Den ukrainska flickan, som är ryska, undrar nog vart hon hamnat, men som barn fattar hon snabbt galoppen. Läraren luras medvetet för att behålla jobbet, medan den svenska statligt styrda journalisten är lika lurad som alla andra svenskar. Ukrainiserad, med en hjärna i förruttnelse.

Om din hjärna verkligen vore i fara, till exempel demens eller tumör, är väntetiden till läkare runt ett halvår. För en svensk medborgare. Väntetiden för en ukrainare från första samtalet till 1177 och möte med läkare är max en timme, om så bara för knip i magen. Besöket är naturligtvis gratis. För dig kostar det runt en tusenlapp, när du väl ramlar in på akuten. 

Ukrainiseringen är dock mer omfattande än så. Den går vidare med snyfthistorier om hur en ukrainare ska kunna leva på 74 kronor om dagen. Svenskarnas förfäras och skänker pengar till alla ukrainska ändamål. Från mitt fönster ser jag det nya ukrainska kvarteret med lägenheter från 4 miljoner och uppåt. De bor där gratis, poserar på balkongen i tröjor med den naziukrainska hälsningen och handlar i affären med kreditkort från socialen. De betalar inte för något i Sverige, deras pass är biljett på flyg, buss och tåg, inte ens de som har hittepåjobb med fantasilöner. Det skall betonas att detta är den mer eller mindre laglydiga delen av flyktingarna, vad som sker i den kriminella, kan vi bara gissa. Under tiden vi gissar, avfyras ukrainska raketer i Mellanöstern, medan ukrainarna tar sig till nästa land för att få en bostad och bidrag. Därefter kör vissa av dem hem till Ukraina för att kolla lönekontot, dit den demente presidenten skickar pengar varje månad. Ukrainiseringens cirkel är sluten, och du betalar. 

Som tur är har vi Norge. Där går den ukrainska fronten mot det ryska hotet via nät, garn och krokar. Ryssland har släppt ut miljoner torpeder i form av monsterlaxar, som är sjukliga, missbildade och allmänt invasiva i våra rena vatten. Den totalt oprovocerade attacken har lett till ton av laxlik, som ruttnar i vackra älvar och fjordar. Det nämns inte att det är en av världens smakligaste och nyttigaste fiskar, eftersom den konstgjorda, norska laxen i antibiotikabassängerna då skulle bli olönsam. Att den bokstavligt talat är rutten i huvudet spelar mindre roll. 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

 

Sök