I dagarna offentliggör den ryska statsduman en rapport om bombningarna av Jugoslavien, där den ryska demokratin och rättsstaten manar till rättsliga åtgärder mot krigsförbrytarna i Västerlandet och dess krigsorganisation. Sveriges utrikesminister då kan inte kallas till en eventuell tribunal, hon har redan fått sitt straff, men

det finns sändebud och ambassadörer att förhöra, åtala och, förmodligen, fängsla. Ett liknande öde kan förutspås för de sändebud och ambassadörer som nu manar till rustning och krig mot Ryssland.

Ryssland och Putin står inför samma utmaning som på 1930-talet, då Hitler fick med sig hela Västerlandet, lett av USA, i en upprustning och krigsplaner som skulle innebära slutet för Stalin och den judiska bolsjevismen. Judarna har idag bytt sida, både i Västerlandet och Ryssland, men annars är uppgiften densamma: att stoppa den ryska ekonomiska utvecklingen, som i propagandan beskrevs och beskrivs som ett ödesbringande hot. Ryssland är idag Europas rikaste land och kommer inom kort att gå om Japan. Tyskland är redan förbigånget. Ja, räknar vi in statsskulderna, är Ryssland världens rikaste land.

Att avsätta Putin, en huvuduppgift för svenska ambassadörer, tycks det, och "avslöja" honom som falsk, är en retorik, som försöker dölja Rysslands ekonomiska och militära framgångar. Det är en huvudlös krigsretorik att komma från diplomatins företrädare, som har sagt adjö till all logik. Men det är ett tidens tecken. Ambassadörerna, vars barn och barnbarn säkert inte kommer att ge sig ut i kriget, liksom den ukrainska regimens barn roar sig i Monaco, driver tesen att om Västerlandet inte går i krig nu, kommer ett ännu större krig. Det är ju sant, för den ryska militära doktrinen säger att om staten hotas av nederlag, kommer kärnvapen att användas. Det är långt dit, eftersom Ryssland redan utan kärnvapen kommer att segra, liksom i den ukrainska delen av landet idag. För övrigt befinner sig redan Polen, Rumänien, Georgien och Frankrike i faktiskt krig med Ryssland.

Faran i det här resonemanget ligger i att Putin faktiskt sitter mellan två eldar. Den stora majoriteten ryssar, ca 70%, av ca 90% väljare, stödjer helhjärtat sin president, och ca hälften av dessa vill att presidenten svarar med bombningar av de länder som skickar vapen till nazisterna i Kiev. Sverige kunde redan vara utbombat med stöd i internationell rätt, om den hade funnits. 

Jag skulle vilja påstå att det enda sättet att väcka ambassadörerna ur deras nazistvänliga historism är just att ryssarna bombar vårt land. Det kan genomföras av de rakettrupper i Vladivostok och andra östliga regioner som inte deltar i den ukrainska operationen. Ett par tusen kilometer går snabbt för ryska överljudsraketer. 

Sanningen är att Västerlandet, lett av USA, varken har resurser eller vapen att stoppa Ryssland. Det ska påminnas om att den ryska operationen i den ukrainska regionen är en kirurgisk operation, där endast militära mål och soldater likvideras. Från ryskt håll, vill säga. Till och med i Avdejevka kröp människorna upp ur sina källare för att - rösta på Putin. Att drömma om att besegra ett sådant folk är intellektuellt självbedrägeri. Det betyder också att ett krig med Västerlandet skulle se helt annorlunda ut. 

Ambassadörerna på de framtida anklagades lista nämner två förklaringar till att Västerlandet och Sverige ännu inte har gått i krig. Den första är rädsla, för kärnvapenkrig eller konsekvenserna av Rysslands nederlag. Men det är tydligt att denna rädsla spelar mindre roll, då ju Ryssland angreps 2014 och mördandet av civila inleddes utan denna rädsla. Både statskuppen och mördandet av civila skedde på västerländskt initiativ och med västerländska medel. Det fanns redan då västerländsk trupp och baser i den ukrainska delen av Ryssland. Så den rädsla som finns nu är troligen en rädsla för nederlag och ekonomisk krasch. Jag vet inte vart de svenska ambassadörerna tänker fly, men de traditioner som styr deras tänkande antyder att de siktar på Paraguay eller Argentina. Eller varför inte Israel den här gången. 

Den andra förklaringar sägs vara penningbrist, men inte heller den är övertygande. Pengar är lätt att trycka och skatter och avgifter går att höja hur enkelt som helst, det vet väl varje svensk. Den som förstår sammanhangen vet också vilken försvarsindustri som ska gynnas av upprustning, och det är inte den svenska. Tvärtom, den svenska stoltheten kommer med inträdet i Nato att läggas ner, det är inte svårt att se. I ett land där sjukhus stängs, är ingen rustning möjlig. Eller, rättare sagt, möjlig bara om folket hetsas att gå i krig. Hittills har den svenska försvarsmakten bara skickat 88 semesterfirare i krig mot Ryssland, vara 25 har likviderats. Ett blygsamt bidrag till modern nazism. Men det går att öka, om retoriken skruvas upp.

Det här är ingen "historiskt unik" situation, det är en upprepning av 1812 och 1941, för att inte tala om de tiotals krig som Sverige startat och förlorat mot Ryssland under seklerna. Det här är samma gamla skåpmat, med det viktiga undantaget att den ryska slagkraften för varje krig har utökat sin kapacitet inför nästa. Det är dags att sluta tramsa, innan det är för sent. Att tänka utanför det historiska arvets box är just precis vad som krävs, det är det enda jag håller med om. Fast å andra sidan är historia ett intressant ämne, som tål att upprepas. Jag tror jag ska spara den här listan. 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!