Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Helighetens hygien

Fanatismen sprider sig i Västerlandet som en löpeld. Det är en intressant fråga hur fanatism kan botas, och en viktig sådan, eftersom miljoner människor i Västerlandet kommer att utsättas för ofantligt lidande, där lösningen är

att trycka på en knapp. Gasledningen står klar att ge oss frid och rena, varma kroppar. Men fanatikern ser en förnedring i eftergiften och kompromissen, trots att det är denna fanatism som skapat förnedringen. Fanatismens föremål är det heliga, det som inte får befläckas eller smutsas ner. Det heliga finns i alla kulturer, i vår brukar denna helighet gå under slagorden frihet och demokrati, innehållslösa, abstrakta begrepp som bara säger den kända sociologiska sanningen att samhället är Gud. Vi dyrkar oss själva med hjälp av ord, ritualer och symboler. Processen av ord, ritualer och symboler har renhet som yttersta mål. De hygieniska ritualerna hjälper oss att stärka samhället. Så till den grad att vissa av samhällets medlemmar är redo att döda och dö för den heliga hygienen. Andra är villiga att vältra sig i smuts för en renare, grön framtid utan ryssar.

Intellektuella både i Sverige och Västerlandet publicerar artikel efter artikel om invandringens problem, där den stora frågan är varför fanatikern från andra kulturer är redo att döda för sin tro på det heliga. Varför finns i fanatikern ingen spärr mot att begå den värsta av gärningar, gnyr de intellektuella, samtidigt som de ropar på fler vapen mot ryssar, mer demokrati i Irak och Afghanistan, ja miljoner människors död för vår helighet. Fanatikerns svar, både inhemsk och främmande, är att fienden alltid är oren, eller, på vårt språk, odemokratisk. Då är det heliga kriget inte långt borta.

När ingenting är heligt, är allting tillåtet, är en tanke som ofta hänvisas till Dostojevskij, men han har aldrig uttalat den. Diskussioner och tankar i Bröderna Karamazov kan tänkas föra till en sådan slutsats, och i Onda andar beskrivs ett samhälle där denna tanke är levande. Uttalandet har till och med använts som ett gudsbevis, för om Gud inte finns, och allt då är tillåtet, följer att då inte allt är tillåtet, finns Gud. Det som utifrån hindrar oss att döda, är Gud. Men Dostojevskij är svårare än så.

Dostojevskijs tanke, som bara är en del av diskussionen, har ofta använts som ett argument mot sekulariseringen och dagens uppmuntrande av människans sämsta sidor. I ryska diskussioner hävdas inte sällan att Västerlandet är de gudlösas land, ja i dagens krigiska verklighet analyseras Västerlandet som en källa till global satanism. Men de sekulariserade har lika ofta använt uttrycket för att hävda att efter Guds död inträder den stora friheten och demokratin.

Det finns bara en form av vetande som har tänkt vidare och följt upp Dostojevskijs diskussion, nämligen psykoanalysen, som hävdar att Dostojevskij menade någonting helt annat. Frasen görs om till Om Gud finns, är allt tillåtet. Det är lätt att se, både i Dostojevskijs Stor-Inkvisitorn och i den verkliga historien, att de hemskaste brotten har begåtts och begås med Gud som kraftkälla och motivation. Kommunism och fascism använde Stor-Inkvisitorns taktik att utge sig för den högsta sanningen och straffa både de tvivlande och den direkta fienden.  Av en slump prickade kommunismen rätt, eftersom den faktiskt gav människor ett bättre liv och vann Den Stora Segern i kriget. Det fanns någonting i kommunismen, som trots Gulag gav den rätt. Men Jesus vägrade att göra stenar till bröd, vilket var det stora kommunistiska projektet, så det var inte Gud. Å andra sidan hävdade nazismen att Gud stod den bi.

Men om Dostojevskij inte kan ställas till svars ens för denna tolkning, återstår bara en variant: Om Gud inte finns, är allt förbjudet. Denna tanke finns faktiskt utvecklad i Ynglingen, där huvudpersonen Versilov säger att om Gud lämnar oss åt vårt öde, kommer vi att klänga oss fast vid varandra i kärlek, hålla varandra i handen som föräldralösa barn, darrande inför det faktum att odödligheten har lämnat denna värld. Det blir förbjudet att döda. Det är därför Jesus kysser Stor-Inkvisitorns läppar.

Det kan undras varför denna tanke skulle vara aktuell. Om vi säger att vi lyckats tolka frasen så, att vare sig någonting är heligt eller inte, blir konsekvenserna hemska. Det är bara den tredje varianten, den ryska, som ger mänskligheten hopp. I Ryssland finns inte Gud i världen, alltså i staten. Människan är fri att göra vad hon vill, men i sitt eget namn, vilket innebär ett ansvar och ett krav att förlåta allt och alla. 

I den första varianten, den västerländska, finns ingen Gud ens i en annan värld, utan hans kollega Satan träder i hans ställe. Den senare är våldsamt upptagen med att kontrollera människans öppningar, vad som kommer in och ut, vad som är tillåtet och förbjudet, vem som ska uteslutas eller inkluderas, vilka ord som får uttalas och inte. Hygien blir en allomfattande fråga, den fascistiska renheten blir en kärna i all verksamhet. Samhället står under total kontroll vad gäller religion, etnicitet, kön, logos, ja allt som tränger in eller släpps ut ur samhällskroppen, allt som kan tänkas döljas eller det som måste visas upp. Det är ett rent helvete.

Ryssar och rysk gas får numera inte tränga in i vår värld. EU producerar instruktionsfilmer hur vi ska rengöra våra öppningar med tvättlapp för att spara el och varmvatten. I Norge, som saknar vattenburen värme, är detta en gammal tradition. I Finland, där människor rengör sig i bastun, är hygienekonomi heller ingen nyhet. I Sverige blir trängseln i simhallen om kvällen allt större, men pendeltågen stinker ändå av orenhet. Men det är Satans verk, en hedervärd uppoffring i striden mot beroende, påverkan, hot, propaganda och kirurgiska militäroperationer, där Satan sitter i Kreml och tror han har Gud på sin sida. Men det är en synvilla, för Gud finns inte i denna värld och satanism är bara vår rädsla för att ta ansvar. Ropen på Rysslands död är besvärjelser, som bådar om återfödelse och frihet. Frihet är att kunna tvätta sig när och var som helst, att själv ta ansvar för sin kropp. Men när Stor-Inkvisitorn bestämmer över din kropp, är du ofri, och kan bara välja var du ska kyssa Honom, på läpparna eller någon annanstans. 

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

 

 

Sök