Is och sol
- Uppgifter
- Kategori: Ekonomi
- Publicerad söndag, 01 november 2015 17:35
- Skriven av Stefan Gehander
Det har ofta påpekats, mest pliktskyldigast, att geografin påverkar historien. Det finns en hel skola i fransk historieskrivning som grundar sin historieforskning på geografins förskjutningar och samspelet mellan mentalitet och geografi. Flera ryska historiker har under seklerna pekat på tajgans, steppens och flodernas betydelse för den ryska historien, för att inte tala om den ryska själen. I våra dagar är det inte bara Europa
som på ett ödesdigert sätt påverkas av geografiska omvälvningar, utan Ryssland har också gått in i starka geografiska omvandlingar. Men inte på det sätt vi är vana vid. Den västerländska hjärnan och utrikespolitiken är ständigt upptagna av frågan om Ryssland ligger i öst eller väst och åt vilket håll den ryska civilisationen skall röra sig. Men det pågår ryska geografiska omvälvningar, som få har ägnat en tanke. Putin är ordförande i Ryska geografiska sällskapet och i bakgrunden av hans tal i FN och i Valdajklubben växer Ryssland mot isarna i norr och solen i söder. och för den delen expanderar Ryssland till och med på djupet med väldiga studier av havsbotten i norr. Under 2016 kommer den ryska ubåtsflottan att sjösätta ytterligare sex ubåtar med raketer som inte går att stoppa. De kommer att gå i en ring runt det nya Ryssland, som strävar mot is och sol. Under innevarande år har Ryssland inte bara blivit större tack vare återföreningen av Krim efter den ukrainska annekteringen, utan landet har också utökat sin areal med miljoner kvadratkilometer i Kara-havet och med en bestämning av den ryska kontinentalsockeln i Arktis. Där finns numera världens första arktiska militärbas. Nordostpassagens trafik ökar i rasande fart via de ryska ishavshamnarna. Dessa geografiska förändringar antyder ett nytt kapital i den ryska historien, som ingen har lyckats hänga med i, ännu mindre förstå. Kapitlet innehåller också en förändring av Västerlandets självbild som ledande och exklusiv kraft på jordklotet.
Därmed inte sagt att någon har lyckats uppfatta denna geografiskt inspirerade förändring, tvärtom lyckas Västerlandet förbli i en fantasivärld, där den ryska ekonomin befinner sig i fritt fall och snart har mognat för revolution, som i dagens Ukraina eller som 1917. Denna prognos är enbart naiv och säger mer om Västerlandet än om Ryssland. Det handlar om Västerlandets undergång, eftersom det som gör Västerlandet till civilisation är just det geografiska läget och spridningen av sin självbild till andra geografiska områden. Denna självbild höjdpunkt är den amerikanska jurisprudensen, som skapat en mentalitet som bärs upp av en idé om att dess geografiska giltighet är universell. Denna mentalitet har nu fått sig en första törn.
Putins lilla krig i Sydossetien med militär logistik på högsta nivå, den imponerande OS-organisationen och segertåget på sovjetisk medaljnivå, återföreningen av Krim i en uppvisning i hederlig demokrati, kriget mot västerländsk fascism och dess moderna avledning, islamism, har förskaffat Putin 90% stöd i hemlandet och större siffror i opinionsmätningar i andra länder än hos dem inhemska potentaterna. Det är en ironi att den amerikanska politiken har gjort Putin populärare i USA än Obama samtidigt som den ryska ekonomin har fått anledning att gå mot diversifiering, reform och höjning av levnadsstandarden.
Den enkla sanningen är att Ryssland har något på gång, medan Västerlandet tappar greppet om verkligheten och världen.
Den förvrängda bilden av verkligheten skapar i sin tur en politik med felaktiga beslut gentemot Ryssland. NATO rustar upp i Europa och soldaterna väller in mot den ryska gränsen, det placeras ut kärnvapen i Tyskland och den revolutionära utrikespolitiken fortsätter, särskilt i Mellanöstern, men också i Östeuropa. Västerlandets krig i Afghanistan, Irak, Egypten, Libyen, Syrien och Ukraina har grundat sig på fascistiska och islamistiska terrorgrupper, där målet under de senaste årtiondena har varit att tränga tillbaka Ryssland, först geografiskt och senare mentalistiskt genom att störta alla regeringar med en tradition av goda relationer till Ryssland.
Putin har rätt när han säger att världen är i obalans, i princip laglös när det gäller mellanstatliga relationer. En statsman med sådan analysförmåga och sådant mod har världen inte skådat på många decennier. Han är ute efter att skapa en ny verklighet, och liksom det egna folket ibland inte hänger med i svängarna, har Västerlandet hamnat i ett förvirrat bakvatten. Putin har en tydlig strategi, men istället för analys har vi fått propaganda och demonisering.
Det kan vara nyttigt att minnas att Putin kom till makten i ett land som var lika sönderfallet mentalt och geografiskt som Västerlandet idag. Tusentals terrorister härjade i Tjetjenien, som angrep Dagestan, utförde sprängdåd i Moskva och andra ryska städer. Kriget finansierades och stöddes mentalt och geografiskt av Västerlandet. Terroristernas ledare lever idag i Västerlandet. Tjetjenien har under Putin tiodubblat sin BNP och huvudstaden Groznyj, som för tio år sedan liknade Stalingrad 1943, är idag en vacker stad med skyskrapor i en republik i utveckling.
Den uppgift Putin har åtagit sig är enorm och omfattar både geografi och mentalitet. Det handlar inte om småsaker som IS, Assad eller Syrien som stat. Ambitionen är att bygga en allians av rättfärdiga krafter som vill fred och utveckling, inte i Europa, inte i Mellanöstern, men väl i Eurasien.
"Vår väg är en annan. När vi skapade Eurasiska Unionen strävade vi efter relationer med alla, även i det kinesiska projektet Silkesvägen. Vi arbetar aktivt enligt jämlikhetsprincipen i BRICS, APEC och G20."
Putins politik i Mellanöstern går ut på att söka nya allianser genom att samla krafter, som vill modernisera och bygga samarbete och stabilitet, "för att tillsammans skapa ekonomisk och social utveckling i regionen, återuppbygga infrastrukturen, bygga bostäder, sjukhus och skolor."
Det är få länder som skulle förlora på att gå med i den här strategin, både i Mellanöstern och Europa, ja till och med det enda och stora hindret - USA - skulle ha allt att vinna på att sluta spela världspolis. Frågan är om den europeiska mentaliteten orkar med ett sådant språng, och om USA har modet att inse sina begränsningar, geografiskt och mentalt, eller om det är enklare för Västerlandet att stänga sig ute från den nya världen, där isen gnistrar i solen. I det gamla Europa smälter isen i solnedgången.