Drutten i grottan

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad torsdag, 16 februari 2023 08:18

Skriven av Stefan Gehander

Drutten och Krokodilen är ute på äventyr igen, och den nya filmen drar in miljarder i Ryssland, där barn, barnbarn, föräldrar och deras föräldrar drar i stora gäng till biosalongen för att återse en tekniskt avancerad Drutten, som den här gången får vänner bland levande skådespelare. I USA trängs familjer med sovjetiskt och nyryskt ursprung i salongerna för att återuppliva barndomen, och fostra dagens barn i sovjetisk anda. I Ryssland är det nu inne bland barnen att käka apelsiner, liksom

Drutten, och de letar på allvar efter Drutten under sina lekar i parker och på lekplatser. Tänk om man kunde hitta en sån kompis, som gör allt för att vara snäll och utforska vänskapen. Som dessutom är helt hämningslös i sin vänskap och utan att blinka riskerar liv och hälsa för sina kompisar. 

Barnen tror på Drutten, filmen spelas upp på en duk, men barnen tar Drutten på största allvar, i varje fall till en viss ålder. De ser, hör och känner med hela sin själ att Drutten finns i deras verklighet, men skulle de vända sig om i salongen skulle de se ljuset från projektorn och kanske börja sin väg till förståelse av vad som verkligen lockar i Druttens historia. Drutten berättar nämligen en historia om det godas idé. 

Europaparlamentet har liksom korkade ukrainare och balter utfärdat förbud mot Drutten och alla andra ryska media i alla dess former, i den naiva tron att detta är tekniskt möjligt. Alla statliga myndigheter, organisationer och företag blockerar nu ryska sajter, rysk TV och ryska bloggare i förhoppningen att intresserade inte skall kunna ta del av ett fritt informationsflöde. Men vi som är intresserade fortsätter att titta på rysk TV och läsa ryska internetmedia. Tekniken går inte att besegra. EUs ovalda regim motiverade förbudet mot ryska media i orwellsk anda: förbudet skulle främja fria media. Att förbud macht frei är kanske ingen nyhet för västerländska regimer, men i Ryssland sprider sig förvåningen.

Men vad är det då som intresserar oss andra, och vad är det som gör att förvåningen stiger i takt med att förbuden befriar människor och texterna om Ryssland och ryssar antar groteska former? Jag tror att vi, i varje fall jag, är intresserade av verkligheten och vill att utsagorna om denna skall vara någonting i stil med sanna. Mediaförbud och dokumentärfilmer om Putin i statligt styrda västerländska media har här ingenting att bidra med, eftersom de handlar om ting och företeelser som inte har hänt eller helt enkelt inte finns i verkligheten. De finns bara i sinnevärlden, där vi kan se dem i filmerna om Drutten och Putin, diskutera dem med EU-parlamentariker, eller med vanliga medborgare i sociala media. Förbud mot ryska media gör att vi ser dessa fenomen ännu tydligare, de framträder skarpare, även om en och annan skulle säga att de endast är skuggor av verkligheten. Att vända ryggen till åt ryska media för att se, höra eller läsa om allt som sker i sinnevärlden kan tyckas ha ett samband med sanningssökande och rimliga påståenden om verkligheten, men det är bara för att sinnevärlden är den värld vi, liksom barnen som ser Drutten,  lever i.  Det handlar alltså inte om konspiration, att någon ljuger för oss i något hemligt syfte, utan de bilder och texter vi får presenterade är sinnevärldens enda möjlighet. 

För att komma ut i idévärlden, där fenomen som Drutten, media, Putin-filmer och texter om händelsernas betydelse och innebörd är verkliga, skulle västerlänningar tvingas vända sig om och förmodligen drabbas av depressiv realism. Den sistnämnda har den fördelen att den ger en bättre självbild, i motsats till positivt maniska optimister, som har en fantasifullt överdriven positiv självbild. Vägen ut ur grottan går i bildningens fotspår och kräver konfrontation med det godas idé, som bara finns i idévärlden, den enda verkliga. När barnen lämnar biografen skall de förverkliga Druttens budskap.

Det som kan observeras i Västerlandet är bara diffusa skuggor av verkligheten, men ryssarna har gått i den omvända fällan, nämligen att försöka förklara för människor som förbjuder media för att värna det fria ordet, försätter det fria ordet i skuggan av sitt riktiga jag. Det verkligt fria ordet har ingen chans mot myten om det fria ordet. Det fria ordet kan inte, per definition, förbjuda den västerländska skuggan, medan den senare mycket väl kan göra det omvända, det ligger i skuggans overkliga natur. Drutten och Krokodilen är det bästa beviset härför.

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa