Inget att diskutera

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad tisdag, 12 september 2023 08:49

Skriven av Stefan Gehander

Det är odiskutabelt att Västerlandet sedan 2004, och särskilt från 2014, traditionsenligt angripit den ryska civilisationen på ukrainsk mark och aldrig sedan åtminstone Ivan IV undvikit att olagligen utropa begränsningar och sanktioner mot Ryssland. Inte ens under 1990-talet, om nu någon trodde det. Därför är frågan om dagens Ryssland

inte möjlig att diskutera. För  om diskussionen inleds med "rysk imperialism" som "invaderat Ukraina" i strid med "folkrätten" är diskussionen redan på fel spår. Det är lätt att se att dessa påståenden inte har kontakt med verkligheten. Det finns ingen och har aldrig funnits någon rysk imperialism: Ryssland har aldrig angripit och erövrat främmande mark. Ryssland har vid några tillfällen utökat kontrollen av gränsstater på grund av seger i krig, som startats av andra länder i syfte att erövra och krossa Ryssland. Försvarsrätten finns i både personrätten och folkrätten, och både personer och länder som angriper skall straffas. Redan påståendet att Ryssland angripit Ukraina är ett brott. Att åberopa folkrätten för att underbygga en lögn är ett oerhört brott. Till yttermera visso tillåter folkrätten det Ryssland genomför i Ukraina, nämligen försvar av ryssar i Ukraina. Om inte, blir Förintelsen inget brott. Om inte, lämna tillbaka Kosovo till Serbien och återupprätta Jugoslavien. 

Men går det att krossa Västerlandet, helt enkelt genom att tvinga fram en sanningsenlig bild av händelseförlopp, människor och historiska skeenden? Går det att bättra människor som vid gränsen på etniska grunder konfiskerar privata bilar, klockor, pengar, kosmetika och till och med kläder och toapapper!? Troligen inte. Allrahelst som de tidigare gjort samma sak med människor av en viss sort. Sådana människor, västerlänningar, kan studera hur många historieböcker som helst och kalla detta Vergangenheitsbewältigung utan att förstå sina brott. De kan inte ens skapa ett ord för sina studier av illdåden; Bewältigung anger bara att historien skall hanteras, bemästras. Sedan upprepas allt igen. I Ryssland går Bewältigung åt andra hållet, efter att historien felaktigt har fördömts å det grövsta sedan 1985, och förfalskats sedan 1917. Orsaken till dagens nya tolkning är naturligtvis kriget; det är omöjligt att kritisera Sovjetunionen mot bakgrund av kriget. Utan tvivel var Sovjetunionen den stora hjälten i detta drama.

När hela den här västerländska lögnen sedan används för att stödja en regim, vars yttersta ideal är Förintelse av ett folk och en kultur, vilket uttrycks även i nynazistiska symboler och statyer, förstår vi att detta är vårt västerländska sätt att vara. Inte ens det bästa i förnuftsväg som kan uppbringas i den svenska diplomatin och utrikespolitiken mäktar erkänna att  hela resonemanget är en lögn. Fredsforskaren och erkänt skicklige diplomaten radar istället upp fler exempel, till exempel Georgien och Syrien - våra egna terrorkrig! - som synder i den ryska imperialistiska historien! Det är motbjudande att landets främsta fredsänglar sjunker så lågt som att inte inse att folkmord inte är tillåtet, inte ens när vissa utvalda beställer och verkställer det. För att sedan tala om rysk (slav)mentalitet som grunden till imperialismen. Det är inte att undra på att Ryssland överväger att kalla hem alla ambassadörer från alla EU-länder.

Det tyska posttraumatiska samtalet har i  våra dagar mattats ut och vänts till hyllning av dazumal. Kanslern försöker efterlikna Hitler i sina framträdanden, där han nyttjar samma teatrala gester och skrikiga floskler, medan den judiske utrikesministern i propagandan kallas Globale Führerin. Håren reser sig på den som verkligen studerat historien. Liknande processer pågår i hela Västerlandet. I Sverige marscherar folket i hyllning till en krigsförbrytare, som begick den första svenska krigshandlingen på år och dag när Jugoslavien bombades i demokratisk anda.

Så de populära propagandafraserna om rysk slavmentalitet och ett folk som sväljer det tusenåriga tyranniet i väntan på den västerländska samhällsmodellen handlar snarare om oss själva. I den rysk-ortodoxa kyrkan är förvisso människor Guds slavar, det står så i mitt kyrkliga vigselbevis. Jag är en slav. Men förhållandet mellan herre och slav är inte så enkelt, eftersom slaven överlever utan herren, men herren går under om slaven vägrar erkänna hans makt. Det är inte heller helt enkelt att bli Guds slav, som är ett tillstånd i tre steg. I det första härskar skräcken för bestraffning, den traditionella slavens liv, så som vi har det i Sverige. Inte ens en toppdiplomat på snart 100 år vågar tala sanning av rädsla för att förlora allt. Det andra steget är en typ av legosoldat, den som tjänar för pengars skull, ungefär som våra politiker och Führerinnen. Det tredje steget är det ryska förtroendet för presidenten, det som i kyrkan är sonens kärlek till fadern. I politiken kallas det folkvälde.

Västerlandet har bara "hanterat" historien, därför återkommer den in i detalj. Stalins misstag var att ge bort den totala segern till USA och Storbritannien,där förlusterna var mindre än i dagens Ukraina. För att inte tala om Stalins frankofila misstag, där en fascistisk regim fick plats i FNs säkerhetsråd. Den här gången kommer den ryska segern förhoppningsvis bara att följas av tystnad i Ryssland, en långvarig tyst minut för alla stupade ryssar och ukrainare. Statsbesök västerifrån skall, när de blir möjliga, genomföras med knäböjning och förlåtelsekransar vid Den Okände Soldatens grav, varhelst den finns, i Moskva, Kiev, Aleppo, Mariupol, Butja, Donetsk, Odessa...

Det står klart att Västerlandet närmar sig ett nederlag, en tid i politiskt kaos och ekonomisk misär, och det är av vikt att Ryssland inte upptar någon dialog och inte säljer vare sig energi, bröd eller själ, utan bara håller tyst och flyttar fokus till andra kontinenter och länder. Västerlandet måste liksom regimen i Kiev demilitariseras och avnazifieras i grunden, ända ner till de skräckslagna slavarnas torftiga nivå. Då kunde vi på allvar börja tala om historiens slut. Att ta slut skulle vara Västerlandets största bidrag till historien.

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa