Medan regeringsledamöterna struttar omkring i kippa, sitter Sveriges ÖB i skyttegrav och vänslas med ukrainska nazister. Det tycks vara den nya tidens värderingstrick att

vara för allt, men samtidigt emot allt, som inte är för allt. Någonstans finns den egentliga punkten, meningen med det hela, ibland bara pengar, ofta det nya demokratiska och framgångsrika Ryssland. Ja, lika ofta går det inte att skilja på dessa intressen, då Ryssland alltid har varit de historiska berättelsernas kassako.

Från Parvus, Munzenberg och Aschberg, som blev ofantligt rika i plundringen av Ryssland, till Nobel, Soros och en lång, lång rad internationella företag, som existerar och blomstrar tack vare ryska rikedomar, har det alltid ljugits om avsikter, syften och relationerna till Ryssland. Ge en människa allt hon vill ha, så att hon kan sitta och äta kakor, kopulera, fantisera om sin storhet, så kommer hon med tiden att degradera och förstöra allt i pin otacksamhet och leda, var en tanke som formulerades av Dostojevskij.

Av någon anledning är Finland det bästa exemplet på Dostojevskijs tanke i våra dagar. I sin kamp mot Ryssland tvingar landet tiotusentals människor ut i arbetslöshet genom att riva kärnkraftskontrakt utan att betala miljarder för utfört ryskt arbete, genom att vägra importera timmer, som är grunden för den nationella trävaru- och pappersindustrin, som nu stängs ner, genom att stänga av gränshandeln på falska grunder, där den egentliga orsaken är oviljan att respektera asylrätten, och genom att konfiskera datacentraler, tåg och vagnar, mark, köpcentra, sportanläggningar, bostäder och fordon samt privata banktillgångar tillhörande ryssar.

Inte nog med det. Ryska myndigheter har därför satt finländska tillgångar i Ryssland under förvaltning för att täcka kostnaderna för plundringen i Finland. Det handlar bland annat om miljardtillgångar i kraftverk och värmecentraler. Den finska harmen känner inga gränser och företag och myndigheter tänker minsann väcka åtal med skadeståndskrav mot Ryssland i "internationell rätt. Se där Putins illvilja, ropar särskilt högt finska skrivare i texter som är lögn från början till slut.

Nu har Dostojevskijs princip nått så långt in i den finländska själen att det börjar bli inte bara fattigt, utan också farligt. Landet har fattat beslut om inträde i Nato och frivillig ockupation av amerikansk trupp i stora landområden. Nästa steg är att göra som naziukrainska styrkor: gå till attack mot "ryska separatister" i Karelen under amerikansk ledning, det är bara fem minuter dit.

Den spelade ilskan och förtrytelsen kommer liksom i Ukraina att basera sig på en traditionell skräckskildring om rysk attack, som aldrig har ägt rum, utan kommer som ett svar på den finska aggressionen och viljan att underställa sig nazism, tysk eller ukrainsk, eller amerikansk imperialism. Till sin hjälp har Finland inte bara den inhemska galenskapen, utan också ständigt ljugande militärer och journalister i Sverige. De är inte bättre eller sämre än sina svenska kolleger i skrivfabrikerna, men de är farligare på grund av sitt geografiska läge. Västerlandet kan nu skicka stridsplan och annan krigsmateriel till Ukraina från "amerikanskt territorium" i Finland, där Sverige dras med i logistikkedjan från amerikanska baser i Sverige. När Ryssland neutraliserar leveranserna på plats, återstår valet att leverera kärnvapen till baserna i Sverige och Finland. De senare länderna har redan sagt ja tack, beslutet fattas av USA.

Finlands enda existensberättigande är som grannstat till  Ryssland, den enda meningen med finskt samhällsliv, liksom ukrainskt, är det faktum att de tillhör Ryssland med historisk rätt och inte finns utan Ryssland. Befrielsetsaren Aleksandr II står som en påminnelse härom mitt i Helsingfors, men det dröjer nog inte länge förrän tsaren störtas och ersätts med ett passande monument som i Kiev, där nu en nazist tronar stolt. Liksom Ukraina kämpar Finland ihärdigt för att upphäva sin egen existens, och faktum är att jag önskar lycka till. Det är dags att förena sig med de andra finska folken i Ryssland.

Men skrivarna har en gynnsam position, de kan fortsätta skriva om Finland som var eller som blir, det spelar ingen roll. Deras egentliga intresse är ju Ryssland, utan Ryssland skulle de inte ha något att ljuga om. Om sedan Finland eller Ukraina finns eller ligger i ruiner, är en bisak. Alla texter handlar om Ryssland, eftersom lögn är det enda de är bra på. Från medeltidens skrönor, påhittade av katolska munkar på resa i Ryssland, till Ehrenström, svenskfinländaren som ljög om Krim redan i Katarinas tid, och dagens medelmåttor ligger en rik tradition av fabulerande i eget intresse, så rik och omfattande att den blivit till och med historien om Ryssland. De förstår inte vad de gör, för om Ryssland skulle motsvara den historien, skulle de nå Dostojevskijs stadium av gratis ätande och fritt kopulerande. På amerikanskt territorium i Finland. 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!