Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Ryskt uppror

Ryssland är i uppror. Presidenten har talat öppet och meddelat att det är dags att försvara landet och utvidga Ryssland västerut. Västerlandet tolkar rörelserna i det ryska samhället på sitt eget, okunniga vis. Historieprofessorn ser inte

det ryska civilsamhället eller det politiska systemet, juridikprofessorn svamlar om olagligheter i FN-stadgan, militärprofessorerna fattar inte vad som pågår och idrottens potentater njuter av makten att vara i majoritet med mobbarna. I raseriet har Västerlandets militärer sprängt sin egen gasförsörjning i bitar. Men upproret i Ryssland är just det civila samhällets reaktion på den nya ordning som håller på att skapas i både Ryssland och världen. Hundratusentals ryssar flyr sin plikt samtidigt som hundratusentals lever upp i frivillig försvarsvilja, miljoner människor på ukrainsk mark följer uppmaningen från den nynazistiska regimen och lämnar "landet". De tar territoriet med sig. Juridiken är glasklar, de här människorna har både mening och bokstav i folkrätten bakom sig, även om en västerländsk jurist invänder att det bara är Västerlandet som får tolka folkrätten. Svenska granater och artilleripjäser föll över en bilkaravan på flykt mot Ryssland undan naziukrainska styrkor, och svensk militär hånar de döda barnen med rapporter om rysk beskjutning av karavanen.

Men det tydligaste beviset för allt som står på spel i det här dramat kommer i en liten händelse från idrottens värld. Olympiska spelens byråkrater samlades för att diskutera framtida spel. Dagordningen var tydlig, ingen politik, bara idrottsliga aspekter. Men den svenske delegaten begärde ordet och började sprida sitt rysshat. Ordföranden kopplade bort mikrofonen med hänvisning till dagordningen. Rysshataren beskrev denna förolämpning som "mycket obehaglig". Han befann sig helt plötsligt i samma sits som de han har ägnat en karriär att hata och utesluta. Men det är för mycket begärt att han ska förstå det, ja han kan inte förstå det. Hans hjärna är sedan sekel inkopplad på en våglängd som säger att det är han som avgör, tolkar och bestämmer. 

Om detta handlar upproret i Ryssland. De som flyr är unga män, födda under Rysslands misär under 1990-talet och i drömmar om ett västerländskt välstånd. Paradoxen är att välståndet grundades i ryska resurser och nu är på väg att försvinna i väst och byggas upp i öst. Västerlandet kommer att avindustrialiseras, vilket förmodligen kommer att bidra till ett ännu djupare rysshat. Det blir som 1930-talet. 

De som inte flyr, utan ser sin plikt som yrkesmilitär eller frivilliga och anar en njutning i att döda ukrainska nazister och förklädda Nato-soldater, kommer snart upp i miljoner, efterhand som presidenten ökar trycket mot det Västerland som återigen angriper och mördar ryssar. Att i ett sådant läge i sitt yrke (historiker, jurister, militärer, idrottsmän) söka efter människor, som protesterar mot det faktum att landet går i försvar, ger endast vid handen att sökandet är en del av krigföringen. Civilsamhället och det politiska systemet arbetar för högtryck i Ryssland, det är bara att öppna ögonen. I själva verket är det vårt eget civilsamhälle och vårt politiska system som inte fungerar. Då hade vi aldrig sprängt den egna energiförsörjningen i luften och inte skickat våra raketer mot ryska barn. Så enkelt är det. 

Den klena tanken får illustreras av historieprofessorn, som hävdar att det 1917 fanns "ansvarskännande personer" i Ryssland, vilka fick tsaren att abdikera för att rädda landet. Anspelningen på att de som nu flyr, är de som skulle kunna rädda landet genom att avsätta Putin, visar åter att historieskrivning är en del av krigföringen. Men vilken bildad människa som helst vet att tsarens avgång ledde till en statskupp och en judisk kommunistregering, ungefär som statskuppen i Ukraina 2014 ledde till en judisk naziregering. Tala om att sitta fast i historia och etnicitet. 

Idrottsfunktionärens upplevelser kan med fördel överföras till både juridik, historieskrivning och krigspropagandan; mikrofonen är bortkopplad på samtliga områden. Putin svarar inte när Macron ringer. Men den allvarligaste paradoxen är att de ryssar som nu flyr, kommer att utsättas för just det kriget handlar om, nämligen rätten att vara sig själv. De kommer, om de lyckas få asyl, vilket är tveksamt, att bli vår tids judar, föraktade av alla, förföljda i väst, hånade i öst, och tvingade att ljuga både för sig själva och världen. De ersätts nu av 6-7 miljoner ryssar i Nya Ryssland, vilka kan ses som en gigantisk proteströrelse i det ryska civilsamhället mot de senaste 30 årens erfarenheter, en rörelse som sakta men säkert närmar sig mikrofonen. Det kan bli mycket obehagligt för vissa.

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök